Slutet är nära…
Nu har denna bloggen egentligen uppfyllt sitt syfte, vi har varit ute och rest, planerat allt och håller nu på att avsluta kursen genom att skriva en projektrapport på arbetet. Detta är ett av de roligaste projekten man kan ha, krävande men otroligt roligt, givande och spännande. Om du vill göra ett projektarbete utöver det vanliga skall du definitivt välja något liknande, men var beredd att kämpa hårt för det!
Tyvärr är tekniken inte riktigt med oss vilket betyder att vi fortfarande inte har uppe vår hemsida. Vi arbetar med problemet och för hoppningarna är att sidan kommer ligga uppe som den ska inom kort! Adressen är svenskarpasprang.se för er som vill gå in och se resultatet och slutprodukten…
Tillbaka…
Vecka 3
Just hemkomna från en av de mest fantastiska resorna i mitt liv! Ja detta resan var en speciell resa för oss, innan kursen tänkte jag att jag inte var typen som tågluffar. Jag hade svårt att tänka mig själv halvt boende på ett tåg under två veckors, men så fel man kan ha! Denna resan har verkligen visat mig att måste våga testa sina vingar, man kan ju trotts allt inte veta om de håller om man inte har provat de. Jaja, nog om det för denna gången.
Ingen tid att slappa här inte, vi blev inslängda i verkligheten direkt (och lika bra var kanske det). Första dagen i skolan, första dagen i skolan hade vi föreläsning om hur man ska marknadsföra sitt projektarbete på bästa sätt. Elever från ekonomi klassen delade med sig av sina kunskaper och tipsade om hur man ska marknadsföra sitt projekt på bästa sätt. Tips fick vi allt, många tankar och idéer som far runt i skallen, nu gäller det bara att samla dessa och komma fram till ett resultat som alla kan gå med på…
vecka 4
Under denna lektion jobbade vi ganska självständigt. Jag och Madeleine gjorde bildspel som ska göras till en film, medan Martin och Joacim skrev på sina texter. Ja det var så det rullade på under hela lektionen, inget speciellt hände.
Vad jag däremot inte har nämnt är att vår filmkamera blev stulen i Budapest, sju dagars film med den. Det var lite surt måste jag säga… Som tur var är den försäkrad. Så vi har fått tänka om, nu ska vi göra bildspel istället. Inget ont som inte har något gott med sig…
vecka 5
Reklamen som ska användas under projektredovisningsdagarna skulle skickas in till Joni och Maja (som ansvarar för projektredovisningarna) under dagen. Därför ägnades hela lektionen åt att arbeta med denna. Vi hade en grund att utgå ifrån som vi hade skapat under helgen, men reklamtexten skrevs och de sista detaljerna på planschen fixades till. Som vanligt hade vi lite olika åsikter om vad som skulle stå med, men vi blev snabbt överens om en text.
Något som jag däremot är orolig för är filmerna samt hemsidan, den måste verkligen fixas till. Hemsidan är i och för sig nästan färdig designmässigt sett, men killarnas texter behöver komma upp och texter till alla bilderna. Även om vi så klart ska påminna de så att allt kommer upp så känns det ändå som deras ansvar. Bildtexterna är något som vi måste fixa tillsammans och det är snart! Problemet är att vi bestämmer att vi ska ses och helt plötsligt får någon/några för sig att det inte funkar just den dagen, vilket betyder att inget blir av. Vi alla har mycket att göra, både i skolan och på fritiden men vi måste se till att fixa detta! Bildspelen är jag egentligen inte lika stressad över, det är bara för oss tjejer att träffas och göra de. Fast återigen så ska det fixas…
Frukost i Prag
Nu sitter vi på ett café i ett soligt Prag. Resan inatt gick bra, trotts världens minsta, hårdaste sängar. I Odense fick vi sällskap av en dansk student som bor i Berlin. Så vi ska få en guidad tur i Berlin när vi väl kommer dit!
Om ett tag ska vi dra oss till hostelet o fräscha upp oss lite. Sedan är vi klara för en dag i Prag!
Snart åker vi!
Ja, nu är det inte långt kvar tills vi åker. För att va exakt: en vecka kvar, om 7 dagar kommer vi sitta på en buss mot Köpenhamn. Hoppas att vi slipper snökaos och som prognosen ser ut nu kommer vi med all sannolikhet slippa allt slask och så vidare. God fortsättning…
Vecka 50
Förutom tvärgruppsredovisningen som jag skrev om tidigare har vi diskuterat ekonomi (surprice… suck) under onsdagens lektion. Något som börjar trötta ut mig nu. Denna ständigt återkommande fråga ligger och skaver likt ett sandkorn i ögat, man får aldrig riktig ro. Därför ska det bli skönt när resan är över, så kanske vi kan ha roligare tillsammans, vilket jag även hoppas på under resan så klart.
Till problemet som uppstod denna veckan; hur vi skulle göra med New Body-pengarna. När vi började sälja New Body bestämde vi oss för att dela på pengarna lika, oavsett hur mycket vi fick in. Helt plötsligt kom Joacim och sa att han ville att vi skulle dela upp pengarna efter hur mycket man har sålt. Detta eftersom jag och Filippa vill behålla de pengar vi har tjänat ihop på annat håll tidigare. Anledningen till det är att Madeleine inte delar på de pengarna hon tjänade på sin pappas jobb under höstlovet. Madeleines pappa ger henne nämligen inte lönen om den inte går till hennes reskassa. Därför tycker jag och Filippa inte att det är mer än rätt att vi också behåller det vi har tjänat själva. Detta vållade en häftig debatt som även involverade andra som inte ingår i gruppen. Efter ett tag bestämde vi oss att få någon annans perspektiv, så vi bestämde oss för att prata med Elin Sandin. Problemet var att vi inte kunde hitta henne, under tiden vi letade försvann Joacim så när vi äntligen hittade henne var det bara jag och Madeleine kvar (Martin var frånvarande pga personliga själ). Att han bara försvann utan att säga något stör mig, jag uttryckte tydligt att jag inte tyckte att det var upp till oss tre som var där att fatta ett såpas viktigt beslut som rör hela gruppen.
Efter många svängar hit och dit kom vi fram till att vi skall dela upp pengarna efter hur mycket man har sålt, vi ska även dela upp hela ekonomin. Av erfarenhet vet jag att det blir billigare om man har en gemensam ekonomi, så därför kommer jag och Filippa eventuellt även Madeleine dela ekonomi då det gäller mat och dylikt. Ja ja för mig spelar detta ingen större roll då jag har sålt för ungefär vad jag skulle fått om vi skulle delat lika på pengarna. Jag kan även ha lite jobb på gång så att jag inte skall behöva lägga ut så mycket själv.
Jag insåg just i skrivandes stund att denna veckans lektion var den sista innan vi åker. Det kan bli kul, läskigt, spännande, exalterande eller alldeles, alldeles underbart…
Tvärgruppsredovisning
Dagens första halva av lektionen ägnades åt en tvärgruppsredovisning. På en tvärgruppsredovisning sitter man i grupper och diskuterar sina projektarbeten. Hur det går, vad man gör, svårigheter, lösning på problem. Detta är exempel på frågor som diskuterades. Dessutom kan man få hjälp att lösa problem och få andra a.
Jag intervjuade Alicia Lönnqvist E i min klass. Hennes projektarbete går ut på att gruppen skall koda en app för olika caféer. I appen skall man kunna skriva in olika krav/önskemål som man har på cafét då ska man få fram en lista med olika caféer som uppfyller dessa krav. Hennes projektarbete är också ett UF, henne roll i företaget är att vara kommunikations ansvarig, sekreterare och lite ”allt-i-allo” i största allmänhet. Alicia tycker att det är jobbigt att rollerna i företaget är så fira och luddiga, eftersom det inte ger någon riktig struktur. Detta skapar även konflikter då vissa i företaget tar sig an andras uppgifter, när dessa uppstår försöker hon lösa dessa problem vilket ibland leder till att Alicia får göra mer och framförallt andra saker än vad hon skall göra.
Andra svårigheter som har uppstått är att det finns så många caféer i Göteborg(s området), det gör det svårt att täcka alla. Det som Alicia upplever ar jobbigast är att koda, hon är rolig för att projektet kan misslyckas då ingen i gruppen egentligen kan koda. Gruppen har varit i kontakt med företag som kodar appar och en nödlösning kan bli att vända sig till de och be om hjälp. När hon pratade om dessa företag lät hon mycket positivare eftersom företagen tyckte om deras affärsplan och gillade idén (en app av denna typ finns tydligen inte i dagsläget). Företagen trodde även att de kunde ta ut en mindre summa (7 kr) för appen.
Alicia tycker att projektet är lärorikt och intressant. Anledningen är att det är så annorlunda från allt annat vi har gjort i skolan.
Vecka 49
Än en gång var vi en man mindre, denna gången var det Martin som var sjuk. Det påverkade oss inte jättemycket eftersom vi ändå skulle jobba med att samla fakta om länderna och platserna individuellt. Detta kunde Martin göra hemma istället. Jag skrev (och fortsätter att skriva) om Cluj Napoca som ligger i Rumänien. En häftig stad, utifrån vad jag kan läsa mig till är det en studentstad, den skulle tydligen även ha ett ganska bra nattliv. Att det överhuvudtaget skulle finnas ett nattliv i Rumänien har jag inte tänkte på, men nu i efterhand inser jag hur naivt det var av mig att tänka så, självklart har även de en utvecklad kultur, som inkluderar klubbar, barer och dansställen.
Äntligen, jag säger verkligen ÄNTLIGEN! New Body är avslutat. I onsdags gick jag till banken och satte in alla pengar på kontot och betalade fakturan. Verkligen skönt! Detta betyder även att vi kan köpa Interrail-biljetterna, så nästa onsdag skall vi ha med oss pass och pengar och traska bort till Sj. Man känner verkligen hur det närmar sig nu! Skrämmande? Ja minst sagt! Det känns både läskigt eftersom tiden går så fort, de känns som vi precis startade kursen, som det ska vara långt kvar till resan. Men det är också skrämmande eftersom vi inte har ekonomin till resan just nu. Fast till skillnad från förra veckan känns det som vi kan lösa det på ett eller annat sätt. Jag är övertygad om att vi löser det och kommer iväg den 2 januari till ett kallt Prag.
Lika skrämmande som tanken på att vi snart ska åka är lika spännande är den. Tänk vi fem svenskar på språng i ett kallt vinter Europa, hur otroligt kul låter inte det? Jag menar hur många har ett så fängslande projektarbete? Hur många har gjort denna typ av resa till östra Europa överhuvudtaget? Svar: Inte jättemånga…
Vecka 48
Under onsdagens lektion har vi som var här (Martin, Joacim och jag, Madeleine och Filippa var sjuka) diskuterat eventuella inkomstkällor, vad det är för några kan jag tyvärr inte avslöja då det är mycket osäkert fortfarande. Vi har dessutom skrivit ett mail till Joni och Maja som organiserar projektredovisningsdagarna, de ville att vi skulle svara på vissa frågor och skicka de till dem.
Det tog däremot inte hela lektionen, så resterande tid ägnade vi åt att jobba på manus till filmerna och samla information till hemsidan.
Jag tycker att vi har börjat fokusera mycket bättre nu, alla jobbar flitigare men vi är också mer stressade över den ekonomiska situationen. Även om stress absolut inte är något positivt har det fått oss att samla oss och jobba med varandra istället för att motarbeta varandra. Vi har nog alla insett att det ända sättet vi kan få den här resan att gå i lås är om vi sätter gruppens bästa i fokus och struntar i personliga angelägenheter, att kompromissa är en del av arbetet! Dessutom känns det som man får mer respons nu om man säger något, hellre att någon/några säger emot en, än att alla bara nickar frånvarande. Det är så en helt okej idé blir en lysande idé…
Vecka 47
Denna veckan har alla fått sina New Body-produkter, många påsar blev de! Så nu känns det äntligen som vi kan avsluta det kapitlet…
Förutom New Body stod pengar som vanligt på agendan. Vi brainstormade och kom på att vi hade saker hemma som vi kan sälja på blocket.se eller liknande sida. Vi skrev även en lista för vad man hade att sälja och kom överens om att vi skall ta bilder på de vi vill lägga ut i annonsen.
Annars tycker jag arbetet flyter på bra, inte så många konflikter eller liknande som tog tid ifrån oss denna veckan. Just det vi (Madeleine, Filippa och jag) kollade även på projektarbetes planen och försökte tänka ut en bättre formulering av problemformuleringen. Men det var nog allt denna veckan…
Vecka 46
Ja, denna veckan har varit… blandad måste jag säga, men ändå väldigt, väldigt lärorik. Jag tror att jag kommer tänka tillbaka på denna dag som ett bra exempel på problemlösning inom en grupp. Jag inser självklart att detta kräver förklaring. Jag, och jag tror jag talar för alla gruppmedlemmar, har varit väldigt stressad det senaste vilket så klart har påverkat oss alla, bland annat med kortare stubin. Vi har dessutom fått nerslag på nerslag från redaktioner, företag och så vidare angående en idé som vi tyckte var lysande och innovativ, men som ingen av företagen tycktes identifiera sig med, jag pratar (skriver) självklart om ”Samarbetes brevet” som jag skrev förra veckan (länken finns här). Det finns också andra faktorer som påverkar. Den ekonomiska situationen gör inte saken bättre.
Ja vad var det då för problem denna veckan? Stämningen var inte på topp från början. Madeleine var sjuk och Filippa har inte pa-lektioner samtidigt som oss andra, vilket betyder att jag var själv med killarna. Två man kort betyder att de som närvara måste jobba ännu hårdare!
Jag personligen tycker att det är frustrerande när vår grupp inte får vara ifred och jobba koncentrerat utan blir störda av andra personer, jag väljer att inte nämna namn då det inte är relevant för ämnet. För att jag skall kunna prestera som bäst behöver jag lugn och ro, men även känna att alla brinner för det här projektet lika mycket som jag gör och då funkar det inte att man sitter och pratar med andra icke-gruppmedlemmar om annat. Något jag tycker att jag har klargjort, men uppenbarligen inte tillräckligt tydligt. Jag kan därför känna en viss tvetydighet till det här projektarbetet, jag älskar det och vill inget hellre än att de ska gå iland men med mina ambitioner behöver vi satsa mer! Det är just där jag inte känner att jag får tillräckligt med respons.
Sedan har vi ju det självklara, eviga, hopplösa problem som har förföljt oss sedan dag ett: pengarna, hur skall vi få ihop resan ur ett ekonomiskt perspektiv? En fråga som är en tung belastning, jag tror inte det går en dag utan en tanke på detta. Med nedslag på nedslag blir även optimisten påverkad av den så ibland inramade, trångsynta och fantasilösa värld som vi lever i. Vi kämpar varje vecka med denna fråga som om det vore ett världsproblem och hur mycket det än låter som ett i-landsproblem (få, eller inte få, ihop pengar till en resa) så är det ändå ett jobbigt lass för oss att bära.
Allt i en ända stor röra ledde till kaos, vi blev oense om vem som skulle göra vad och vad gruppernas egentliga uppgifter var. Något som inte har haft så stort utrymme under diskussionerna vi fört, då återigen ekonomin har tyckts vara det största problemet för tillfället. Nu låter det som det ända vi har på agendan är ekonomi, så är det självfallet inte, men det ligger alltid och skaver likt en sten i skon oavsett vad vi arbetar med för tillfället. Jag känner av stämningen att de andra har samma tankar men vi kanske uttrycker det på olika sätt och låter det ta olika stor plats i vårt medvetande. Hur som helst ledde allt till att vi delade på oss, jag personligen började arbeta med andra uppgifter då jag inte tyckte de andra tog min tid på tillräckligt stort allvar. Detta inser jag nu i efterhand både var barnsligt och dumt, med tanke på den knappa tid vi har behöver vi verkligen utnyttja all vi kan få!
Det hela lyckades lösa sig väldigt bra i slutändan! Filippa kom in med nya glasögon som fick oss att inse att det ända sättet att få ihop det här projektet är tillsammans. Vi behöver varandra! Jag vet det låter som världens sämsta romantiska komedi, visst utifrån sett kan det verka så, men jag tror att alla i gruppen kan skriva under på detta faktum!
Vårt sätt att lösa problem och konflikter är en av många anledningar till att jag tycker det här projektet är så kul och fortsätter dag in och dag ut hur ansträngande och energikrävande det än kan tyckas vara! För i jag vet att vad som än händer så kan vi lita på varandra och vi sitter alla i samma båt.
Ja, det var en beskrivning på de första 20 minuterna. Efter detta började vi jobba vidare på boende möjligheter och en kort stund senare hade vi vårt första handledarmöte med Elin Sandin. På mötet gick vi igenom hur projektet fortlöpte och fick även bedömningen av projektplanen, en bedömning som båda grupperna blev glatt överraskade av och väldigt nöjda över (en ännu bättre version kommer upp inom kort). Vi fick även nya idéer på vad som kan göras för att få in mer (välbehövliga) pengar. Alla tre gick från mötet lite rakare i ryggen och med ett leende på läpparna. Även denna lektion lyckades vi vända till något bra och lärorikt.
Flera har varnat oss för att vi är så ”många” i gruppen, ärligt talat ser inte jag problemet! Ur lärarperspektiv kanske; det är jobbigare att bedöma individer enskilt i större grupper, men annars? Jag vet inte hur många gånger vi har pratat om hur tacksamma vi är och bra det är att vi är flera… Alla ser saker på olika sätt vilket gör att vi får en mer heltäckande bild av projektet och allt som rör det. Med många ögon kan man lättare upptäcka problem och ”faror”. Ett lysande exempel är problemet som jag beskrev tidigare, visst hade vi klarat upp den situationen med färre medlemmar också men jag är övertygad om att det skulle tagit betydligt längre tid och tid är en bristvara i detta arbetet! Vi alla har är en viktig del i det här projektet och vi behövs på olika sätt eftersom vi är bra på olika saker. Var vi än landar kan jag gå och lägga mig stolt över att vara en del av en så härlig grupp, där inga hinder är förstora och omöjligt inte finns i ordförrådet. Jag vet att vi, vid dagens slut, på ett eller annat sätt lyckas lösa alla eventuella problem. Med andra ord kärlek till alla i gruppen ”Svenskar på Språng”…
